Minigolf förklarat: Det klassiska systemet med eternitbanor

Den som spelar en runda minigolf i Tyskland spelar med hög sannolikhet miniatyrgolf. De typiska korta, gråvita banorna av eternit präglar bilden av de flesta offentliga anläggningar. Men vad ligger egentligen bakom detta system? 

I den här artikeln får du en tydlig överblick: från historisk bakgrund och de 30 standardiserade bantyperna till frågan om vilken utrustning du behöver.

 

Denna artikel har skrivits av One Putt Minigolf.
- Minigolfutrustaren för proffs och nybörjare -

 

 

Innehållsförteckning

• Vad är miniatyrgolf egentligen?
• Hur är en miniatyrgolfanläggning uppbyggd?
• Så känner du igen en miniatyrgolfbana vid en första anblick
• De mest kända banorna i porträtt
• Alla 30 banor i överblick
• Banornas särdrag
• Varför är miniatyrgolf så populärt?
• Vilken utrustning behöver du?
• Miniatyrgolf i tävlingssammanhang
• Slutsats
• Vanliga frågor
• Läs vidare

 

1. Vad är miniatyrgolf egentligen?

I dagligt tal används "minigolf" och "miniatyrgolf" ofta synonymt. Tekniskt sett är det dock inte helt korrekt: minigolf är samlingsnamnet för alla bansystem (från betong och filtgolf till äventyrsgolf), medan miniatyrgolf betecknar ett av dessa system. Vilka andra varianter som finns kan du läsa om i vår överblick "Vilka varianter av minigolf finns det?".

Miniatyrgolf har en tydlig uppfinnare och ett tydligt födelseår: 1956 utvecklade affärsmannen Albert-Rolf Pless från Hamburg systemet med standardiserade eternitbanor. Den första miniatyrgolfanläggningen öppnades samma år i nöjesparken "Planten un Blomen" i Hamburg.

Pless byggde vidare på en idé som den schweiziske trädgårdsarkitekten Paul Bongni redan 1953 hade etablerat med det betongbaserade systemet "minigolf". Medan Bongnis banor var 12 meter långa och gjutna i betong, satsade Pless på betydligt kortare och mer transportabla eternitbanor. Dessa var lättare att bygga upp och krävde mindre utrymme, vilket bidrog till deras snabba spridning. Redan 1960 spelade över 150 000 personer per säsong på dåtidens miniatyrgolfanläggningar bara i Hamburg.

Idag är miniatyrgolf ett av de absolut mest spridda tävlingssystemen inom minigolfsporten. Den som spelar "en runda minigolf" i parken hamnar ofta på en miniatyrgolfanläggning.

En typisk miniatyrgolfanläggning: korta eternitbanor med klassiska hinder som dubbelvågen

 

2. Hur är en miniatyrgolfanläggning uppbyggd?

En officiell miniatyrgolfanläggning följer strikta specifikationer. De viktigaste nyckeltalen:

Egenskap	Standardmått
Längd per bana	6,25 m
Bredd	0,90 m
Diameter på målcirkeln	1,40 m
Banor per anläggning	18, valda ur 30 standardiserade bantyper
Material	typiskt eternit (fibercement)
Måttolerans	+/- 2 %

Det är viktigt att förstå: Varje anläggning är annorlunda, men varje bana är igenkännbar. En "Salto" i Hamburg är exakt samma hinder som en "Salto" i München. Anläggningsbyggaren väljer ut 18 av de 30 möjliga banorna och arrangerar dem i en valfri ordning. Spegelvända versioner är tillåtna för banorna 1, 2, 3, 5, 11, 12, 18, 19 och 29. Dessutom får maximalt två alternativ av samma bana finnas per anläggning.

Det är precis denna blandning av standardisering och variation som gör det hela intressant: erfarna spelare känner till banorna, men vet aldrig exakt i vilken ordning eller i vilken variant de står på en ny anläggning.

 

3. Så känner du igen en miniatyrgolfbana vid en första anblick

Om du står på en offentlig anläggning och är osäker på vilket system du har att göra med, hjälper följande visuella ledtrådar:

Typisk eternitbana med rund målcirkel och stålkanter

🔵 Smal bana: Miniatyrgolfbanor är bara 0,90 meter breda. Betongbanor verkar betydligt bredare med sina 1,25 meter, och äventyrsgolfbanor är ännu bredare.

🔵 Rund målcirkel: Slutcirkeln är klassiskt rund med en diameter på 1,40 meter. Filtgolfbanor har däremot en åttkantig slutcirkel, medan betongbanor också har en rund men större.

🔵 Ljusgrå yta av fibercement: Den typiska fläckiga, ljusgrå eternitytan skiljer sig tydligt från gjuten betong (mer massiv, ofta mörkare) och filt (textilbeläggning).

🔵 Bana på ram: Eternitbanor står oftast synligt på en vinkelram ovanför marken. Betongbanor är däremot ingjutna direkt i terrängen och ligger plant.

🔵 Rektangulärt utslagsområde: Utslagsområdet vid miniatyrgolf är en rektangel på 40 × 50 cm. På betongbanor är det däremot en cirkel med en diameter på 30 cm, vilket gör att du direkt kan känna igen systemet.

En enkel tumregel: kort, smal, rund slutcirkel = miniatyrgolf. En utförlig jämförelse av alla system hittar du i vår artikel "Vilka varianter av minigolf finns det?".

 

4. De mest kända banorna i porträtt

Sex banor är särskilt kända bland minigolfare, ofta också särskilt fruktade:

🔵 Salto: En av de mest utmärkande banorna. Bollen måste skjutas genom ett krökt tunnelhinder där den gör en volt. Ser spektakulärt ut, men är knepigt att träffa. Banan anses vara avklarad när bollen hittar igenom ingången och utgången, även om den hoppar över själva tunneln. Inom tävlingssporten är Salto en av de mest krävande miniatyrgolfbanorna, då det ofta kräver en hög grad av spelteknik för att klara banan på ett slag ("ess").

🔵 Labyrint: Fyra ingångar, men bara en leder till målet: den näst längst till höger. Den som väljer fel ingång är oftast förlorad. En av de psykologiskt svåraste banorna eftersom den kräver ren precision. Här kan dessutom rätt val av boll förbättra träffsäkerheten avsevärt genom att använda hårda bollar som rör sig bättre genom labyrinten mot målet.

🔵 Hoppbacke med nät: Här rullas inte bollen, utan den flyger. Via en ramp måste bollen skjutas in i ett 50 cm stort nät som hänger 70 till 80 cm över banans nivå. En ren flygbana utan kontakt med kanterna. Även här kan rätt val av boll förbättra träffsäkerheten avsevärt genom att använda hårda bollar som studsar bättre från rampen.

🔵 Vulkan: En konisk upphöjning med hålet i toppen. Den som inte träffar bollen exakt ser den rulla ner igen. Banan förlåter ingen felaktig slagstyrka. Här kan du förbättra träffsäkerheten genom att välja en boll som knappt studsar och är relativt hård, så att den är lätt att spela uppåt men samtidigt ligger bra i hålet och mer sällan hoppar över eller rullar tillbaka.

🔵 Rör: Ett rör med en diameter på endast 4,5 till 6,5 cm. Bollen måste passera exakt genom röret för att klara hindret. På denna bana avgör millimeter och valet av rätt boll. För detta hinder finns speciellt lämpade så kallade rörbollar, vars egenskaper beskrivs som relativt snabba (studshöjd: 35–60 cm) och hårda (hårdhet: 40–60 sh). Med dessa typiska rörbollar är chansen mycket stor att bollen rullar genom röret, studsar på banan, hoppar över hålet och studsar via den bakre kanten ner i hålet. Andra rörhinder spelas dock även direkt med "döda" bollar (studshöjd: 0 cm).

🔵 Liggande loop: Bollen måste gå igenom en spiralformad loop utan att hoppa över sidokanterna. En av de mest eleganta banorna när det lyckas, och en av de mest frustrerande när det inte gör det. Även här spelar bollvalet en stor roll. Hårdare, långsamt till medelsnabbt rullande bollar med slät yta gör det lättare att ta sig igenom loopen. Dessutom kan du underlätta genom att valla bollen precis före loopen för att uppnå en mer förlåtande infallsvinkel och sikta på kortare avstånd.

 

5. Alla 30 standardiserade banor i överblick

Här är alla 30 banor som anläggningsbyggare kan välja sina 18 ifrån:

Nr.	Bana	Nr.	Bana
1	Pyramider	16	Vulkan
2	Salto	17	"V"-hinder
3	Snedcirkel med njure	18	Vinkel
4	Dubbelvågor	19	Blixt
5	Liggande loop	20	Rak bana utan hinder
6	Bro	21	Snedcirkel utan hinder
7	Hoppbacke med nät	22	Platå
8	Rak bana med målcirkelfönster	23	Uppkörningskil
9	Rör	24	Brant lutning utan hinder
10	Stavar	25	Snedcirkel med "V"-hinder
11	Labyrint	26	Rak bana med ramp
12	Trubbiga koner	27	Romb
13	Dubbelkilar	28	Rak bana med målhöjd
14	Passager	29	Halvvinkel
15	Mellanhöjd	30	Celler-stavar

Var och en av dessa banor kräver en egen spelstrategi. Den som verkligen vill lära sig miniatyrgolf lär sig inte bara slageknik, utan också hur var och en av dessa 30 banor helst ska spelas.

"Passager" (bana 14): fyra röda tunnlar med backe, genom vilka bollen måste spelas in i målområdet

 

6. Särdrag hos miniatyrgolfbanor

Några regler gäller specifikt för miniatyrgolfsystemet och är bra att känna till innan du nästa gång står på en anläggning.

🔵 Beträd inte banorna: Till skillnad från betong- eller filtgolfbanor får du inte beträda eternitbanorna. Fibercementskivorna är lagda på vinkelramar och är inte konstruerade för att tåla tyngd. Det är endast tillåtet att beträda kanterna för att utföra ett slag. Mer om reglerna kring att beträda banan hittar du i "Får man beträda minigolfbanan?".

🔵 Speciella mål: Inte varje bana har ett klassiskt hål som mål. På platåbanan är målet platån på toppen, vid dubbelkilen en skål fylld med sand eller grus, och vid V-hindret området mellan de två spetsarna. Den som inte vet detta letar ibland förgäves efter hålet.

🔵 Speciella material: På dubbelkil-banan är det uttryckligen tillåtet att flytta på fyllningsmaterialet (sand, grus) i målskålen. Du får dock inte lägga till eller ta bort material.

 

7. Varför är miniatyrgolf så populärt?

Miniatyrgolf har en särställning inom minigolfsporten, och det av flera skäl.

Spridning: I Tyskland, Schweiz och Österrike är de flesta offentliga fritidsanläggningar miniatyrgolfanläggningar. Den som "bara ska gå och spela lite minigolf" spelar nästan alltid miniatyrgolf, oavsett om man är medveten om det eller inte.

Standardisering: Internationella tävlingar fungerar bara för att en Salto-bana är identisk överallt i världen. Det gör miniatyrgolf till den idealiska disciplinen för världs- och europamästerskap.

Lärkurva: Miniatyrgolf är lätt att lära sig men svårt att bemästra. Nybörjare kan ha roligt direkt, medan ambitiösa spelare ägnar år åt att fullända enskilda banor och till och med uppnå resultat mellan 18 och 22 slag. För nybörjare är det dock helt normalt att behöva mellan 40 och 65 slag för en runda.

Föreningsstruktur: De flesta tyska minigolfklubbar har en miniatyrgolfanläggning som hemmaplan. Den som vill börja i en förening börjar nästan alltid med detta system. Hur det går till får du veta i "Från hobby till förening".

 

8. Vilken utrustning behöver du för miniatyrgolf?

För miniatyrgolf behöver du i huvudsak två saker: en klubba och flera bollar.

Klubban bör passa din kroppslängd. Till skillnad från vanlig golf behöver du bara en enda klubba som du använder på var och en av de 18 banorna. Du hittar ett urval i vårt klubbsortiment; utöver standardlängder kan du på de flesta modeller beställa din individuella önskelängd utan extra kostnad.

Bollarna är själva hjärtat i spelet. Var och en av de 30 miniatyrgolfbanorna har sina egna krav: På hoppbacken behöver du en annan boll än på vulkanen, på loopen en annan än på den liggande öglan. Klubbspelare har därför oftast 10 till 30 olika bollar i väskan, anpassade efter hårdhet, studs, storlek och vikt.

I vårt bollsortiment kan du filtrera specifikt efter dessa egenskaper och på så sätt hitta precis de bollar som passar din hemanläggning. Alla bollar är WMF-licensierade och därmed godkända för tävling. Mer om licensierade bollar hittar du i "Vilka minigolfbollar är godkända i turneringar?" och en översikt över de viktigaste tillverkarna i varumärkesöversikten.

9. Miniatyrgolf i tävlingssammanhang

Miniatyrgolf spelas tävlingsinriktat på alla nivåer: från klubbturneringar och regionala mästerskap till Bundesliga, Europamästerskap och Världsmästerskap. De tyska landslagen har i decennier hört till de mest framgångsrika i världen.

En egenhet: Inom proffsgolfen på miniatyrgolf uppnås betydligt lägre resultat än på betong eller filt. Toppspelare når ofta resultat mellan 18 och 22 slag per runda (18 banor). En teoretiskt perfekt runda skulle vara 18 slag, alltså ett ess på varje bana. Om bollen inte når målet efter 6 slag räknas banan som 7 poäng. Mer om reglerna hittar du i "De viktigaste minigolfreglerna förklarade".

Vanliga frågor: Miniatyrgolf

Vad är skillnaden mellan minigolf och miniatyrgolf?
Minigolf är samlingsnamnet för alla bansystem. Miniatyrgolf betecknar specifikt systemet med de 6,25 m långa eternitbanorna och 30 standardiserade bantypenerna. I dagligt tal används begreppen ofta synonymt.

Hur känner jag igen en miniatyrgolfbana?
Fyra indikationer hjälper: smal bana (0,90 m), rund slutcirkel med 1,40 m diameter, ljusgrå eternityta och rektangulär utslagsplats (40 × 50 cm). Om alla fyra kännetecken stämmer har du att göra med miniatyrgolf.

Hur många banor har en miniatyrgolfanläggning?
Varje officiell anläggning består av 18 banor som väljs ut bland 30 möjliga bantypener. Ordningsföljden kan väljas fritt av anläggningsägaren.

När uppfanns miniatyrgolf?
1956 av affärsmannen Albert-Rolf Pless från Hamburg. Den första anläggningen öppnades samma år i nöjesparken "Planten un Blomen" i Hamburg.

Varför får man inte beträda miniatyrgolfbanor?
Eternitplattorna ligger på vinkelramar och är inte konstruerade för att bära vikt. Om man går på dem kan plattorna spricka. Du får dock kliva upp på sargerna under en kort stund för att utföra ett slag.

Vilken är den svåraste miniatyrgolfbanan?
Det är en smaksak. Ofta nämns Labyrinten (endast en ingång leder till målet), Hoppbacken med nät (ren flygbana) och Röret (mycket trång passage). Vilken som passar dig bäst beror också på din spelskicklighet och dagsform.

Kan jag spela miniatyrgolf året runt?
De flesta anläggningar är säsongsöppna från vår till höst. Det finns dock även ett fåtal inomhusanläggningar och uppvärmda klubbanläggningar som kan användas året runt.

Vilka bollar behöver jag för miniatyrgolf?
För nybörjaren räcker tre till fem bollar i olika hårdhet och studs. Med tiden utökar klubbspelare sin samling till 10 till 30 olika modeller, anpassade efter enskilda banor.

Läs mer på One Putt Minigolf

• Vilka varianter av minigolf finns det?
• Från hobby till klubb: Så blir du minigolf-klubbspelare
• Vilka minigolfbollar är godkända i turneringar?
• De viktigaste minigolfreglerna förklarade
• Vad betyder den röda linjen i minigolf?

Denna artikel har författats av One Putt Minigolf.
- Minigolfutrustaren för proffs och nybörjare -