Minigolf är en sport som framför allt handlar om koncentration, precision och strategisk kreativitet. Det går ut på att med så få slag som möjligt få bollen i hålet. På banorna väntar utmanande hinder som ramper, tunnlar eller kurvor, vilket kräver precision och teknik.

Minigolf är lättillgängligt, snabbt att lära sig och passar både för fritidsspelare och för ambitiösa proffs som vill förbättra sitt spel systematiskt.

Minigolf som fritidsnöje står för underhållning, gemensamma upplevelser och avkopplande tid med vänner eller familj. Man spelar utan strikta regler och hinder bemästras på ett lekfullt sätt. Glädjen står helt klart i centrum.

Inom tävlingsidrotten gäller däremot fasta regler och standardiserade banor. Här räknas teknik, precision och högsta koncentration. Spelare tränar målinriktat på sina slagtekniker, känner till egenskaperna hos en mängd olika bollar och analyserar varje bana i detalj. Förberedelsen är avgörande: banorna "läses" noga för att kunna välja den optimala bollen ur ett stort utbud och i bästa fall konsekvent sätta bollen i hål med bara ett slag.

Medan minigolf som fritidssysselsättning är lättillgängligt för alla, kräver minigolf som tävlingsidrott koncentration, precision, disciplin och kontinuerlig träning, utan att man förlorar glädjen i spelet.

Minigolf har sitt ursprung i början av 1900-talet och utvecklades ur golfsporten med målet att göra spelet mer kompakt och tillgängligt för alla. De första föregångarna uppstod i Storbritannien och Skandinavien, men var ännu inte enhetligt reglerade.

Schweiz anses vara det moderna minigolfens födelseplats: 1954 öppnades den första standardiserade minigolfanläggningen med betongbanor i Ascona. Med fastställda banstandarder och tydliga regler skapades här "system minigolf", som än idag utgör grunden för sporten.

Därifrån spred sig minigolf snabbt över hela Europa och utvecklades därefter till en populär fritids- och sportaktivitet världen över. Idag spelas minigolf på alla kontinenter, från klassiska anläggningar i Europa till kreativa äventyrsgolfbanor i Nordamerika, Asien och Australien. Samtidigt har en internationell tävlingsscen med förbund, turneringar och världsmästerskap etablerats.

Särskilt i det tyskspråkiga området och i Sverige utvecklades sporten till både ett populärt fritidsnöje och en seriös tävlingsidrott med föreningar och internationella turneringar. Idag förenar minigolf båda delar: avslappnad spelglädje och sportslig precision på hög nivå.

Det finns ingen enskild ”minigolfuppfinnare”. Sporten har utvecklats stegvis från klassisk golf, när man började överföra spelet till mindre, konstgjorda banor.

En avgörande milstolpe sattes av Paul Bongni: Han utvecklade det standardiserade ”System Minigolf” och öppnade 1954 den första normerade anläggningen i Ascona i Schweiz. Därmed lade han grundstenen för den moderna minigolfsporten med fasta regler och enhetliga banor.

Minigolf är alltså inte en enskild persons uppfinning, utan resultatet av en utveckling – med Paul Bongni som den präglande figuren för spelet så som vi känner det idag.

Termerna kring minigolf skapar ofta förvirring, trots att de beskriver olika anläggningstyper som framför allt skiljer sig åt vad gäller material, uppbyggnad och spelkänsla.

Officiellt skiljer det internationella minigolfförbundet på 5 anläggningstyper:
1) Minigolf (klassiska betongbanor)
2) Miniatyrgolf (eternitbanor som är kortare än betongbanor)
3) Filtgolf (banor med filtbeläggning som är längre än betongbanor)
4) Äventyrsgolf (individuellt utformade banor av konstgräs)
5) Minigolf Open Standards (hit hör övriga typer av minigolf som inte kan kategoriseras som standardiserade anläggningstyper. Hit hör exempelvis även cobigolf och sterngolf)

Blacklight-minigolf skiljer sig från andra minigolfvarianter framför allt genom att det i regel sker inomhus och erbjuder påkostat designade upplevelsevärldar. Genom användningen av UV-ljus får man neonfärger att lysa, vilket skapar en speciell och unik spelatmosfär.

För minigolf behöver du i princip bara en klubba och en boll. På de flesta anläggningar kan du enkelt hyra denna basutrustning och börja spela direkt.

Om du däremot spelar regelbundet och vill förbättra dig målinriktat, lönar det sig att ha egen utrustning. En professionell klubba med en gummiplatta på träffytan hjälper dig att kontrollera bollen bättre och att utföra snittekniker på ett korrekt sätt.

Dessutom är det bra att ha ett litet urval av bollar. Olika bollar beter sig olika beroende på hårdhet, studs och hastighet, och lämpar sig därför för olika hinder och spelsituationer. Professionella spelare äger ofta allt från flera till hundratals olika bollar för att vara optimalt förberedda för varje bana. För nybörjaren räcker dock ett överskådligt urval gott och väl för att förbättra spelet avsevärt.

Vilken boll som passar till respektive bana beror främst på banans och hindrets egenskaper. Grundregeln är: Bollen måste passa banans utmaning.

Det avgörande är kombinationen av hårdhet, hastighet, vikt, storlek och ytbeskaffenhet. Vissa bollar lämpar sig bättre för specifika bantyper. För att spela via flera sarger krävs det till exempel snabbare bollar, vilket mäts genom en högre studs.

I slutändan handlar det dock alltid om att prova olika bollar och slagvarianter för att analysera vad som fungerar bäst och kan reproduceras konsekvent. En annan viktig faktor är temperaturen och bollens skick: Båda påverkar rull- och sargbeteendet avsevärt och kan vara avgörande för om ett slag lyckas eller inte.